Va roligt. Jag tittade lite på gamla inlägg. Såg att jag skrivit att jag bestämt mig för att inte "släppa väder med j". Haha. J brukar vara orolig på morgnarna för hur många "bajspartiklar" han tvingats andas in på natten. Roligt.

Smeknamn

Nya tag? Eller hur. 9 augusti och inte ett inlägg efter det, tills nu. Inga nya tag heller för den delen, tänker vänta tills jag fyllt 30. Lika bra så. Min hårfärg har för övrigt gjort mig om möjligt ännu äldre. Mig alltså, färgen brun gör en generellt inte äldre. Eller jo. Så vad ska ni få höra i dag? Jo jag ska skriva om det där med smeknamn. Ni vet personer som kallar en gumman efter ett möte, alltså ett första möte och som kanske varade i en timme. Inte ok. Sen är det de som använder smeknamn på helt fel plats, i fel sammanhang. Jag blir varje dag, av en kollega, kallad Anni banni. Vi snackar engelskt uttal också. Alltså: äni bäni (!) eller: äni bäni bobo (!!). Det är också en liten höjning i rösten på bobo (eller hur tusan man nu skriver bobo). Inte ok.

Så nu vet ni.

Nya tag!

Nya tag betyder inlägg för första gången på mycket länge. Så länge att jag inte har en chans att berätta om allt som hänt. Stora saker som att jag blivit gudmor till exempel. Stolt, tacksam och ännu mera stolt kan jag kort sammanfatta det med. Det jag tänkt skriva om idag var min ungdom. Om 10 år kanske jag skrattar åt det här men nu är mina känslor dödsallvarliga och djupa. 28 år och Trist. Det blev så, när hur och varför? Jag var med om en störande sak en dag. Någon (22 år) som gjort lösnaglar svarade när jag sa att jag minsann också haft det (och höga klackar i Spanien) att "har du?! Det kan man inte tro!" herregud, nej, det kan man inte tro för jag är så jävla trist och tråkig och GAMMAL. Lösnaglar och högklackat. Spanien, solbränna. 67 kilo. 84 kilo. Va fan hände. Skulle man inte vara på toppen vid 30? Det är väl det man blev lovad? Det är dit jag jobbar nu. Två år to go.

Hinken

Hur ska jag kunna fortsätta efter igår. Mitt i särklass bästa inlägg hittills. Jag har skrattat åt mig själv. Anna skrev i sin kommentar att hon en gång suttit på bussen och börjat skratta åt mig, för sig själv. Det har jag också gjort idag. Bananen kommer ta mig långt. Jag kan också förstå om inlägget var lite över gränsen varför jag nu lämnar det spåret för att prata om mer seriösa saker. Jag och min man har gjort en sak vi länge drömt om. I söndags åkte vi till affären och handlade. Sen gjorde vi matlådor. Många matlådor! Kassler, paj, rotfruktsgratäng, köttfärssås, köttgryta m.m. Det var så härligt och det kändes som att vi kom varandra närmare. Tänk vilken man jag fått tag på! Han liksom ordnar till det. Jag slipper nu denna eviga ångest varje kväll över vad jag ska ha med mig i lådan. Det är ju liksom en social grej också. Man vill ju ha något man kan tänka sig att visa för andra människor. 80 % av det jag äter när jag är själv ska ingen annan se. Det är ingen vacker syn. En gång hade min snälla fina mamma gjort potatissoppa. Hon undrade om jag ville ha med mig lite soppa till skolan (där man som bekant får äta ur lådan eftersom det inte finns tallrik att tillgå). Hon gav mig soppan i en yoghurtburk. Ni vet en sån där med Turkisk yoghurt i, med handtag. En hink alltså. Soppan i sig hade ju varit fullt socialt accepterad, men inte hinken. Hur hade det sett ut? Skulle jag ha kunnat äta ur hinken? Jag kunde inte. Handtaget var nog det som gjorde det omöjligt.

Nu ska jag se på mitt favoritprogram, Andra avenyn. Roland gillar jag bäst.

En liten historia

Jag har svikit Er men nu är jag tillbaka på banan. Jag ska nu för Er berätta en liten historia. Jag har en vän. Hon berättade sin historia för mig under förutsättning att hennes riktiga identitet inte avslöjas. Min vän har dock godkänt att jag för blogg på ämnet. Ämnet är bajs och vi kallar min vän för Bananen. En dag när Bananen var på jobbet var hon jättebajsnödig. Flera gånger gick hon in på den kommunägda toaletten för att där inne göra tappra försök med att få ut det hon behövde få ut. Inget kom. Dagen gick och magen värkte mer och mer. Men den kom inte ut. När hon slutade jobbet fanns som tur var tid till att vildrita (vildritning betyder ungefär det ni tror. Man har liksom tid att sitta där och den inre skilsmässan kan till och med av vissa betraktas som en njutning). Efter ett tag kände hon sig nödgad att känna efter där bak runt tarmens slut. Hon hävdar bestämt att hon bara kände på utsidan och ej inne i hålet. Svaret på dagens kamp var en bajskorv på tvären. För att få ut den var hon alltså tvungen att klyva den inne i kroppen. Men det är ju fantastisk hur vi människor fungerar och vilka listiga hjärnor vi har när vi måste använda den. Bananen började massera runt anus. Hon lyckades med sina fingrar forma om det hennes egen kropp skapat. Den kom ut i bitar. Hon var fri. I morgon ska jag berätta för Er hur mitt liv tagit en annorlunda vändning. Sov gott.

Smaka?

Hallå! Jag ser att 75 % av Er mina vänner inte vill göra Er besväret att fira lite. Skönt. I morgon åker jag, Ulvsbyn och Nöten till Göteborg. Nöten är förlåten sin frånvaro. Ska bli riktigt roligt. Vi ska se Madonna på Ullevi tillsammans med Josse. Jag ska därför packa nu. Jag lämnar rapport efter helgen. Måste bara berätta en sak. Jag biter ju på naglarna. Idag var det en arbetskompis som sa att jag skulle sluta upp med dessa dumheter. Jag frågade om han inte kunde hjälpa mig att bita lite. Kanske till och med på tånaglarna. Det bara kom ur min mun. Det blev inte riktigt bra. Han såg på mig med en blick jag inte sett förut. Jag släpper detta nu. Inte ta med sig jobbet hem! Kram på Er!

Ikväll blir det bara en bild från ön. Är trött och skittråkig. Pratade med Ulvsbyn som just kommit hem från värsta resan. Spontant och vilt. Jag känner mig gammal. Om två veckor blir jag äldre. Här kommer en önskelista till Er som eventuellt läser detta.

E, kom hem från storstaden

Josse, kom hem från staden som tagit mina två systrar

Nöten, kom (eller hör av dig)

Ulvsbyn, kom och ta med dig sprit

12 augusti till min bostad. Om en av Er inte kan ställs evenemanget in.