Livet utan brakskitar

Genom att skriva skinkspad slog jag rekord i antalet kommentarer. Om det säger mest om Er eller mig ska jag låta vara osagt men man skulle ju kunna konstatera att det säger något om vad Ni förväntar er av mig. Det är väl så att det är svårt att bli av med vissa saker som tillskrivits en under årens lopp. Jag har därför tagit ett avgörande beslut. Min nya man och jag är öppna mot varandra på de allra flesta sätt. Jag har däremot valt att den här gången helt undvika att släppa väder när han är med. Det är inte på något sätt för att jag inte vågar göra det utan för att jag tror att vi på så vis kan behålla något som annars skulle försvinna. Vet egentligen inte riktigt vad det är men det känns så bara. Jag har talat om detta för honom också. Jag vänder härmed en trend. Det blir som en nystart. Utan brakskitar i soffan.

Kontring

Min vän Ulvsbyn ringde idag. Hon har drömt en mardröm i natt om hur jag avslöjar detaljer i bloggen om mina vänner. Hon behöver inte vara orolig, än. Det kommer kanske om ett tag. Idag tänkte jag härma, eller vi kan kalla det kontra, min gode vän Pepparen. Hon har listat sommarsveriges tre äckligaste i sin blogg peppblogg.blogspot.com. Här kommer min lista:

1. Skinkspad (a.k.a rumpsvett)
2. Lårsvett (När de gnider sig mot varandra. Drabbar vissa)
3. Armhålesvett (Klassisk)

Skrämd

Nu har jag lämnat sommarstugan och en varm mans kropp för staden. Idag ska jag göra min första arbetsdag. Jag går denna arbetsdag till mötes med en lätt ångest i bröstet. Sjuk färg på bajset idag också. Kan inte ses som något annat än ett tecken på olustkänslor i kroppen. Men det är inte detta jag vill skriva om nu. Igår åkte jag och min man fyrhjuling i skogen, han körde. Av någon anledning har det aldrig blivit av att jag åkt på den tidigare. Igår var det i alla fall dags. Jag var skiträdd! Mannen som körde intog en beskyddande roll och lovade att inte köra fortare. När han kom upp i 50 skrek jag och då var det bara att sänka farten. När min pappa införskaffade fordonet var det enda han pratade om hur farligt det är. Om man välter med en fyrhjuling så dör man. Så sa han. Vilka chanser att njuta av en sådan här tur i skogen har jag då? Det är precis som min flygrädsla. Någon har ju gjort mig rädd, skrämt mig helt enkelt. Jag är inte född rädd. Det blir mitt nya motto. Turen i skogen slutade med att mannen faktiskt fick göra som han ville. Det blev en alldeles utmärkt tillitsövning kan man säga. Ostigt avslut på detta inlägg, som nöten skulle ha sagt.

Veckad

Midsommar är förbi. Jag är kvar i sommarstugan och tar det lugnt. Idag har jag tänkt att fortsätta lite på zornspåret. Måndag är dagen då man börjar banta. Det går inte att börja någon annan av veckans dagar. Nu är det dags igen. Egentligen är det ju så tråkigt att skriva om detta men nu är botten nådd. Eller i vart fall vikttoppen. 83 kilo får i mitt fall anses vara den så kallade botten. Många säger ju att man skall föröka se bortom vikt. Jag ska därför med andra medel försöka förklara. Det är nu inte långt kvar tills jag får börja använda det barnpuder jag annars har i håret när det är lortigt till att placera det under magen. Ni vet, eller så vet ni inte, när man liksom måste lyfta lite när man duschat för att bli torr i vecken. Där, i vecket, kommer snart pudret till användning. Ja, så att det inte blir rött. Skavsår helt enkelt. Jag börjar i morgon. Sju kilo tycker jag är ett lagomt mål.

Gammal i ung kropp

Nöten har skrivit ett fint inlägg idag, jättefint. Jag tycker om fina ord om mig själv och jag håller med också. Jag ÄR fin och snäll! Ikväll ska jag berätta om min lillasyster. Hon är 20 år och väldigt lillgammal. Lillgammal är ett lite dumt ord kanske....hon lever iallfall som en gammal. Hon lever också i lite av ett förlegat system. Jag ska vara tydlig med ett exempel. Igår var jag, min mor och aktuell syster i våra föräldrars hus för att förbereda midsommar. Vi skulle skura och putsa. När klockan var halv fyra var det dags för min syster att åka hem. Hon skulle nämligen hämta sin pojkvän på jobbet och laga broccolipaj till honom. Detta var en noggrann utarbetad plan för dagen. Broccolin var inköpt sedan en vecka. Pojkvännen själv är egentligen inte alls förlegat i sitt sätt att betrakta kvinnan men tackar ju självklart och tar vänligt emot min systers ansträngningar. Hon är inte på något sätt kuvad, hon njuter av att servera den varma maten som hon omsorgsfullt har lagat. Vidare dricker inte min lillasyster alkohol. Jag tycker det hade varit fullt acceptabelt om hon valt vilken annan anledning som helst förutom den hon valt. "Man blir så sliten dagen efter, det är bara inte värt det". Sen när är detta en accepterad mening från en 20-åring? Slutligen vill jag här berätta för Er vad min lillasyster gav övriga familjemedlemmar i julklapp. Hon stickade och broderade en hel höst för att kunna slå in tofflor, dukar, halsdukar och en korg full med hembakade kakor. Tack för den här gången.

Zorns välsignelse

Jag är hemma hos nöten. Vi ska äta familjepizza tillsammans med hennes bror. Den är större än husets tv. Ser redan nu framför mig hur den bygger min välformade Zorn-ända. En Zorn-ända kan man åka och studera i Mora på Zornmuséet. Kanske kan vara ett trevligt sommarnöje för Er. Även mina Zorn-bröst kan skådas. Jag har nämligen välsignats med sådana också. Jag hade fått jobbet som hans modell på nolltid. Tyvärr föddes jag fel årtionde och får nöja mig med att bara se ut så här. Twilight nu.

Kontroll

Idag var det någon som sa till mig att jag är alldeles för mycket av en kontrollmänniska. Detta berodde på att jag ville planera. Jag älska att planera. Jag har färger för allt. Fritid har nu kommit att märkas med grön penna. Denna någon svarar inte när jag ringer. Tror det är hennes sätt att ha kontroll över sin relation till mig, jag måste hållas liksom. Annars "borrar jag in mig", som hon själv utryckt det i ett annat sammanhang. Det var vad jag ville säga i mitt första blogginlägg. Kan nog bli roligt det här. Hon har också en blogg. http://thehardnut.blogspot.com/ Kanske kan vi kommunicera på det här sättet.