Skrämd

Nu har jag lämnat sommarstugan och en varm mans kropp för staden. Idag ska jag göra min första arbetsdag. Jag går denna arbetsdag till mötes med en lätt ångest i bröstet. Sjuk färg på bajset idag också. Kan inte ses som något annat än ett tecken på olustkänslor i kroppen. Men det är inte detta jag vill skriva om nu. Igår åkte jag och min man fyrhjuling i skogen, han körde. Av någon anledning har det aldrig blivit av att jag åkt på den tidigare. Igår var det i alla fall dags. Jag var skiträdd! Mannen som körde intog en beskyddande roll och lovade att inte köra fortare. När han kom upp i 50 skrek jag och då var det bara att sänka farten. När min pappa införskaffade fordonet var det enda han pratade om hur farligt det är. Om man välter med en fyrhjuling så dör man. Så sa han. Vilka chanser att njuta av en sådan här tur i skogen har jag då? Det är precis som min flygrädsla. Någon har ju gjort mig rädd, skrämt mig helt enkelt. Jag är inte född rädd. Det blir mitt nya motto. Turen i skogen slutade med att mannen faktiskt fick göra som han ville. Det blev en alldeles utmärkt tillitsövning kan man säga. Ostigt avslut på detta inlägg, som nöten skulle ha sagt.