Hinken

Hur ska jag kunna fortsätta efter igår. Mitt i särklass bästa inlägg hittills. Jag har skrattat åt mig själv. Anna skrev i sin kommentar att hon en gång suttit på bussen och börjat skratta åt mig, för sig själv. Det har jag också gjort idag. Bananen kommer ta mig långt. Jag kan också förstå om inlägget var lite över gränsen varför jag nu lämnar det spåret för att prata om mer seriösa saker. Jag och min man har gjort en sak vi länge drömt om. I söndags åkte vi till affären och handlade. Sen gjorde vi matlådor. Många matlådor! Kassler, paj, rotfruktsgratäng, köttfärssås, köttgryta m.m. Det var så härligt och det kändes som att vi kom varandra närmare. Tänk vilken man jag fått tag på! Han liksom ordnar till det. Jag slipper nu denna eviga ångest varje kväll över vad jag ska ha med mig i lådan. Det är ju liksom en social grej också. Man vill ju ha något man kan tänka sig att visa för andra människor. 80 % av det jag äter när jag är själv ska ingen annan se. Det är ingen vacker syn. En gång hade min snälla fina mamma gjort potatissoppa. Hon undrade om jag ville ha med mig lite soppa till skolan (där man som bekant får äta ur lådan eftersom det inte finns tallrik att tillgå). Hon gav mig soppan i en yoghurtburk. Ni vet en sån där med Turkisk yoghurt i, med handtag. En hink alltså. Soppan i sig hade ju varit fullt socialt accepterad, men inte hinken. Hur hade det sett ut? Skulle jag ha kunnat äta ur hinken? Jag kunde inte. Handtaget var nog det som gjorde det omöjligt.

Nu ska jag se på mitt favoritprogram, Andra avenyn. Roland gillar jag bäst.

En liten historia

Jag har svikit Er men nu är jag tillbaka på banan. Jag ska nu för Er berätta en liten historia. Jag har en vän. Hon berättade sin historia för mig under förutsättning att hennes riktiga identitet inte avslöjas. Min vän har dock godkänt att jag för blogg på ämnet. Ämnet är bajs och vi kallar min vän för Bananen. En dag när Bananen var på jobbet var hon jättebajsnödig. Flera gånger gick hon in på den kommunägda toaletten för att där inne göra tappra försök med att få ut det hon behövde få ut. Inget kom. Dagen gick och magen värkte mer och mer. Men den kom inte ut. När hon slutade jobbet fanns som tur var tid till att vildrita (vildritning betyder ungefär det ni tror. Man har liksom tid att sitta där och den inre skilsmässan kan till och med av vissa betraktas som en njutning). Efter ett tag kände hon sig nödgad att känna efter där bak runt tarmens slut. Hon hävdar bestämt att hon bara kände på utsidan och ej inne i hålet. Svaret på dagens kamp var en bajskorv på tvären. För att få ut den var hon alltså tvungen att klyva den inne i kroppen. Men det är ju fantastisk hur vi människor fungerar och vilka listiga hjärnor vi har när vi måste använda den. Bananen började massera runt anus. Hon lyckades med sina fingrar forma om det hennes egen kropp skapat. Den kom ut i bitar. Hon var fri. I morgon ska jag berätta för Er hur mitt liv tagit en annorlunda vändning. Sov gott.

Smaka?

Hallå! Jag ser att 75 % av Er mina vänner inte vill göra Er besväret att fira lite. Skönt. I morgon åker jag, Ulvsbyn och Nöten till Göteborg. Nöten är förlåten sin frånvaro. Ska bli riktigt roligt. Vi ska se Madonna på Ullevi tillsammans med Josse. Jag ska därför packa nu. Jag lämnar rapport efter helgen. Måste bara berätta en sak. Jag biter ju på naglarna. Idag var det en arbetskompis som sa att jag skulle sluta upp med dessa dumheter. Jag frågade om han inte kunde hjälpa mig att bita lite. Kanske till och med på tånaglarna. Det bara kom ur min mun. Det blev inte riktigt bra. Han såg på mig med en blick jag inte sett förut. Jag släpper detta nu. Inte ta med sig jobbet hem! Kram på Er!

Ikväll blir det bara en bild från ön. Är trött och skittråkig. Pratade med Ulvsbyn som just kommit hem från värsta resan. Spontant och vilt. Jag känner mig gammal. Om två veckor blir jag äldre. Här kommer en önskelista till Er som eventuellt läser detta.

E, kom hem från storstaden

Josse, kom hem från staden som tagit mina två systrar

Nöten, kom (eller hör av dig)

Ulvsbyn, kom och ta med dig sprit

12 augusti till min bostad. Om en av Er inte kan ställs evenemanget in.

Nöte, Nöten, Nöten........

• Än har jag inte gett upp och jag ber om ursäkt för dröjsmålet. Jag vet hur Ni längtat efter inlägg. Senaste veckan har jag tillbringat i ett hus på en ö med min man. Utan el och utan vatten i sju dagar har vi varit tvugna att tvätta oss i sjön och bajsa på dass. Dassbajsande är inget problem, däremot är 17 gradigt vatten en plåga. Men vi har njutigt! Ingen el innebär också att man måste spara på batterierna i mobilen eftersom de inte går att ladda. Jag bestämde mig för att iallafall ringa ETT samtal till en god vän. Lotten föll på Nöten. Hon svarade inte. Detta var i måndags och hon har fortfarande inte ringt upp. Jag ringde idag igen och samma sak den här gången. Samma Nöt kom hit dagen innan jag for med en påse muffins. Kanske bertraktade hon detta som ett sätt att hålla mig borta. Glad och tacksam för en vän som kommer med godsaker. Nåväl. Nu ska jag sova men ge Er till tåls, jag har mycket på gång här.
  

Haha

josse sa...
läskigt! för några månader sen "vaknade" jag på natten och såg en clown i vårt sovrum. erik vaknade av att jag låg och skrattade åt något och jag berättade såklart att det var en clown i rummet. efter att ha försökt fånga den några gånger för att visa honom, med misslyckat resultat gav jag upp och la mig ner igen. erik blev såklart skiträdd. vem vill ha en clown i sitt sovrum?

HAHAHAHAHA! Jag kan inte sluta skratta åt den här kommentaren jag fick vid mitt senaste inlägg. Jag ligger helt klart i lä. Haha. Johanna trodde att det varit ett spöke hos mig. Josse hade en clown hos sig. Hahaha!

Sömngångare

Men tja. Jag ligger i sängen och väntar på att få stiga upp kl 6. Jag har ju som några av Er känner till vissa svårigheter när det gäller att vakna. Ska jag jobba brukar det gå bra men min största fasa är att vakna kl 10 imorgon. Så är det varje morgon som jag börjar 7. Ett nytt knep jag använder är timern på tvn. Jag höjer ljudet precis innan jag stänger av och sen startar den med samma ljudnivå på önskad tid nästa dag. Det blir ett jävla drag här inne. Nu var det inte det här som dagens inlägg gällde. Det går i sömnens tecken men på ett helt nytt sätt. Jag har en spegel ovanför sängen. En spegel som jag köpt för ca 50 kr på en loppis eller liknande. Den hänger helt fel då jag möblerat om. Ful är den också, men det har ingen någonsin vågat säga. Hur som helst, i morse när jag vaknade stod den prydligt lutad mot väggen i direkt anslutning till sängen. Jag har en svag minnesbild av att jag i mitt huvud bekräftat dess nya plats. Om detta var i morse eller i natt har jag ingen aning om. Jag måste helt enkelt ha möblerat om i sömnen. Jag är en sömngångare. Ikväll är således inte min största skräck att jag ska försova mig. Nej, det är att Karlstads invånare ska få skåda en zornmodell på torget. Jag sover påklädd i natt. Godnatt

Men tja! För Er som tvivlar på mitt brakskitsförbud ska jag förklara. Jag pruttar på toan när jag kan. Anna är densamma med alla andra. Det är inte så att du slipper E. Haha. Nu fortsätter jag på andra spår och lämnar härmed ämnet. Jag jobbar den här helgen. Långa pass till sent på kvällen blir det. I morgon börjar jag 07.00 och slutar 22.00. Hade detta varit för ungefär 4 år sedan skulle jag ändå kunnat gå ut ikväll. Nu när jag dessutom snart passerar 25 är detta helt otänkbart. Det finns inte ens som alternativ.

Livet utan brakskitar

Genom att skriva skinkspad slog jag rekord i antalet kommentarer. Om det säger mest om Er eller mig ska jag låta vara osagt men man skulle ju kunna konstatera att det säger något om vad Ni förväntar er av mig. Det är väl så att det är svårt att bli av med vissa saker som tillskrivits en under årens lopp. Jag har därför tagit ett avgörande beslut. Min nya man och jag är öppna mot varandra på de allra flesta sätt. Jag har däremot valt att den här gången helt undvika att släppa väder när han är med. Det är inte på något sätt för att jag inte vågar göra det utan för att jag tror att vi på så vis kan behålla något som annars skulle försvinna. Vet egentligen inte riktigt vad det är men det känns så bara. Jag har talat om detta för honom också. Jag vänder härmed en trend. Det blir som en nystart. Utan brakskitar i soffan.

Kontring

Min vän Ulvsbyn ringde idag. Hon har drömt en mardröm i natt om hur jag avslöjar detaljer i bloggen om mina vänner. Hon behöver inte vara orolig, än. Det kommer kanske om ett tag. Idag tänkte jag härma, eller vi kan kalla det kontra, min gode vän Pepparen. Hon har listat sommarsveriges tre äckligaste i sin blogg peppblogg.blogspot.com. Här kommer min lista:

1. Skinkspad (a.k.a rumpsvett)
2. Lårsvett (När de gnider sig mot varandra. Drabbar vissa)
3. Armhålesvett (Klassisk)

Skrämd

Nu har jag lämnat sommarstugan och en varm mans kropp för staden. Idag ska jag göra min första arbetsdag. Jag går denna arbetsdag till mötes med en lätt ångest i bröstet. Sjuk färg på bajset idag också. Kan inte ses som något annat än ett tecken på olustkänslor i kroppen. Men det är inte detta jag vill skriva om nu. Igår åkte jag och min man fyrhjuling i skogen, han körde. Av någon anledning har det aldrig blivit av att jag åkt på den tidigare. Igår var det i alla fall dags. Jag var skiträdd! Mannen som körde intog en beskyddande roll och lovade att inte köra fortare. När han kom upp i 50 skrek jag och då var det bara att sänka farten. När min pappa införskaffade fordonet var det enda han pratade om hur farligt det är. Om man välter med en fyrhjuling så dör man. Så sa han. Vilka chanser att njuta av en sådan här tur i skogen har jag då? Det är precis som min flygrädsla. Någon har ju gjort mig rädd, skrämt mig helt enkelt. Jag är inte född rädd. Det blir mitt nya motto. Turen i skogen slutade med att mannen faktiskt fick göra som han ville. Det blev en alldeles utmärkt tillitsövning kan man säga. Ostigt avslut på detta inlägg, som nöten skulle ha sagt.

Veckad

Midsommar är förbi. Jag är kvar i sommarstugan och tar det lugnt. Idag har jag tänkt att fortsätta lite på zornspåret. Måndag är dagen då man börjar banta. Det går inte att börja någon annan av veckans dagar. Nu är det dags igen. Egentligen är det ju så tråkigt att skriva om detta men nu är botten nådd. Eller i vart fall vikttoppen. 83 kilo får i mitt fall anses vara den så kallade botten. Många säger ju att man skall föröka se bortom vikt. Jag ska därför med andra medel försöka förklara. Det är nu inte långt kvar tills jag får börja använda det barnpuder jag annars har i håret när det är lortigt till att placera det under magen. Ni vet, eller så vet ni inte, när man liksom måste lyfta lite när man duschat för att bli torr i vecken. Där, i vecket, kommer snart pudret till användning. Ja, så att det inte blir rött. Skavsår helt enkelt. Jag börjar i morgon. Sju kilo tycker jag är ett lagomt mål.

Gammal i ung kropp

Nöten har skrivit ett fint inlägg idag, jättefint. Jag tycker om fina ord om mig själv och jag håller med också. Jag ÄR fin och snäll! Ikväll ska jag berätta om min lillasyster. Hon är 20 år och väldigt lillgammal. Lillgammal är ett lite dumt ord kanske....hon lever iallfall som en gammal. Hon lever också i lite av ett förlegat system. Jag ska vara tydlig med ett exempel. Igår var jag, min mor och aktuell syster i våra föräldrars hus för att förbereda midsommar. Vi skulle skura och putsa. När klockan var halv fyra var det dags för min syster att åka hem. Hon skulle nämligen hämta sin pojkvän på jobbet och laga broccolipaj till honom. Detta var en noggrann utarbetad plan för dagen. Broccolin var inköpt sedan en vecka. Pojkvännen själv är egentligen inte alls förlegat i sitt sätt att betrakta kvinnan men tackar ju självklart och tar vänligt emot min systers ansträngningar. Hon är inte på något sätt kuvad, hon njuter av att servera den varma maten som hon omsorgsfullt har lagat. Vidare dricker inte min lillasyster alkohol. Jag tycker det hade varit fullt acceptabelt om hon valt vilken annan anledning som helst förutom den hon valt. "Man blir så sliten dagen efter, det är bara inte värt det". Sen när är detta en accepterad mening från en 20-åring? Slutligen vill jag här berätta för Er vad min lillasyster gav övriga familjemedlemmar i julklapp. Hon stickade och broderade en hel höst för att kunna slå in tofflor, dukar, halsdukar och en korg full med hembakade kakor. Tack för den här gången.

Zorns välsignelse

Jag är hemma hos nöten. Vi ska äta familjepizza tillsammans med hennes bror. Den är större än husets tv. Ser redan nu framför mig hur den bygger min välformade Zorn-ända. En Zorn-ända kan man åka och studera i Mora på Zornmuséet. Kanske kan vara ett trevligt sommarnöje för Er. Även mina Zorn-bröst kan skådas. Jag har nämligen välsignats med sådana också. Jag hade fått jobbet som hans modell på nolltid. Tyvärr föddes jag fel årtionde och får nöja mig med att bara se ut så här. Twilight nu.

Kontroll

Idag var det någon som sa till mig att jag är alldeles för mycket av en kontrollmänniska. Detta berodde på att jag ville planera. Jag älska att planera. Jag har färger för allt. Fritid har nu kommit att märkas med grön penna. Denna någon svarar inte när jag ringer. Tror det är hennes sätt att ha kontroll över sin relation till mig, jag måste hållas liksom. Annars "borrar jag in mig", som hon själv utryckt det i ett annat sammanhang. Det var vad jag ville säga i mitt första blogginlägg. Kan nog bli roligt det här. Hon har också en blogg. http://thehardnut.blogspot.com/ Kanske kan vi kommunicera på det här sättet.